Det tog tid innan det kom...
Jag tror inte att jag har fattat vad jag själv har gått igenom förrän nu..
jag har suttit och tittat på youtube, på andra som har opererat sig för skolios..

jag sitter där i min egna lilla värld och när jag ser bilderna, likadana som jag har på mig själv när jag ligger där med nålar i händerna..DÅ! kommer känslorna tillbaka och jag minns hur det kändes själv..
jag blir tårögd..och fattar att det faktiskt är en stor grej jag har gått igenom..

och jag behöver inte låtsas som ingenting..och försöka va tuff...
jag får vara ledsen ibland, och tycka att det är jobbigt..

jag menar...
jag kan inte ens klippa mina egna tånaglar..
sätta på mig trosorna själv..
rensa kattlådan..
ge katterna mat..

Nu ska ni inte tro att jag gått och blivit deprimerad lr nåt..
jag menar bara att det inte är så konstigt om jag är på dåligt humör ibland, för att jag inte kan göra saker jag vill..

Det är tur att jag har min extra arm..hehe..min kära gripklo..
utan den skulle jag inte ens kunna klä på mig på morgonen..

jag är glad för att jag inte har ont i ryggen iaf!!!
det känns jätte skönt..och jag är väldigt positiv till framtiden!!=D..
det enda är att jag längtar till den dagen jag ska tillbaka till sjukhuset..
så jag får se att allt är som det ska...det hoppas jag verkligen..

för om det skulle va så att det har hänt nåt..eller att det här inte håller på nåt vis..
jag gör det inte igen..jag går inte igenom det här igen..
jag skulle inte palla en operation till..så är det bara..

men jag har lärt mig en sak om mig själv..
och det är att jag är starkare än va jag trodde..=D

3 veckor efter Op..